tisdag 28 oktober 2014

ofärdig gryta med 3 C

Jag kallar den här grytan ofärdig, för den är helt klart inte helt utvecklad i smakerna än, den behöver arbetas lite på för att göra smakerna tydligare. De tre C:na står för chili, choklad och coca-cola.





Jag har lagat mat med chili och choklad förut, kyckling i chokladsås är underbart, och jag har lagat mat mec coca-cola, nu var det dags att se vad som hände om jag kombinerade dem. Jag var också väldigt nyfiken på att använda de olika sorters torkad chili som har kommit in till min affär.

Ingredienser

800 g grytbitar av nöt
mjöl
1 stor lök
1 vitlöksklyfta
1 morot
3 paprikor
½ sötpotatis (jag hade den hemma så jag slängde i den)
1 guajillo chili
1 kartong svarta bönor
1,5 dl frysta majskorn
1 msk tomatpuré
1 burk coca-cola
1 msk potatismjöl
50 g mörk choklad (70%)

Först lade jag chilin i blöt, enligt instruktionerna. Hackade ner lök, vitlök, chili, morot och sötpotatis och fräste på. Jag vände grytbitarna i mjöl. Det är ett trick jag lärde mig av min far för att få grytan att bli tjockare. Nötbitarna åkte och sen paprikan. Jag hällde på coca-colan och sen vatten så att det täckte det jag haft i. Avslutade med att ha i bönorna (väl sköljda) och majsen. Sen satte jag locket på och lät allt koka på låg värme (4 av 12 på min platta) i ca 1,5 timme. När jag smakade tyckte jag att det var lite vattnigt så jag tog i tomatpurén för att runda av smakerna.

När köttet var färdigt gjorde jag en redning på potatismjöl och vatten och hällde i, sen tog jag grytan från värmen och rörde i chokladen.

Jag tyckter att smakerna var inte tillräckligt distinkta, så nästa gång vill jag ha i mer chili och mer coca-cola för att se om det blir bättre. En början är att ha kvar kärnorna  i chilin, nu tog jag bort dem eftersom jag var orolig att det skulle bli för starkt. Chokladsmaken bryter precis igenom, så det var nog lagom.

Jag fick ut 8 matlådor av den här grytan.

söndag 26 oktober 2014

Pumpapaj med stevia (stället för socker)

Jag älskar sötpotatis och pumpa, och det gör naturligtvis att jag tycker det är jätteroligt att laga mat på hösten när det finns tillgång på båda delarna. Det enda jag skulle vilja var att de var lite lättare att hitta olika sorters pumpor, och att min lokala affär tog in annat än jättestora pumpor, sådana som mer lämpar sig för att karva lyktor och liknande.

Generellt när jag lagar pumpa och sötpotatis tycker jag om att använda mycket kryddor och de kryddor jag framförallt använder är: ingefära, kardemumma, nejlika, kanel och kryddpeppar. Sen är det mest en fråga om att ha i socker eller inte för att göra de söta eller mer matiga. Särskilt sötpotatis har jag svårt att tänka mig utan kanel.

När jag och mamma skulle berätta om vår New York-resa för min syster och hennes familj kändes det naturligt att ha lite amerikainspirerat tilltugg, så det blev en pumpapaj.


Recept

Pajdeg
100 g smör
3 dl vetemjöl

Jag körde allt i matberedaren och ställde in i kylen

Fyllning
1 liten pumpa
3 ägg
1 dl stevia
1 kanelstång
1 tsk ingefära
1 tsk kardeumma
½ tsk kryddpeppar

Jag skar bort det hårda skalet, samt det trådiga innersta köttet. Sen kokade jag pumpan med kanelstången tills den var mjukt. Mosade allt med stavmixer, hade i kryddorna och ställde det att svalna.

Jag satte ugnen på 225 grader och förgräddade pajskalet. Medan pajskalet förgräddades vispade jag äggen och hade ner dem i pumparöran.

Häll i pumparöran och ställ in i ugnen tills den har blivit fast, ärligt talat har jag ingen aning om hur lång tid det tar.

Det går att öka på kryddmängden rejält tycker jag för att få fram en bra smak, och vill man ha det som matpaj så utesluter man bara stevian.

lördag 18 oktober 2014

Mat i New York

Jag har precis kommit hem från en vecka med mamma i New York, och oj vad det finns mycket god mat. Jag måste äta tre mål mat om dagen, och när man är i New York gäller det att prova så mycket god mat som möjligt. Det går säkert att komma undan med billigare matkostnader än vad vi har gjort, men McDonalds och Burger King finns ju hemma, nu gällde det att äta allt möjligt annat. Eftersom mattillfällena har varit tillfällen när vi suttit ner har det också varit lätt att ta fram kameran, så jag har en hel del bilder på när vi har ätit, och druckit, oss igenom veckan.

Första kvällen vi kom gick vi bara och åt en soppa på ett café vid Times Square, men på vägen mot hotellet passerade vi ett bageri med massor av jättesmå cupcakes. Precis lagom i storlek, det blev en New York cheesecake-cupcake, en Tiramisu-cupcake och en Red Velvet cupcake. Tiramisun var nog den som var godast, och smakade verkligen tiramisu. (3 st för $3)

Något de är bra på i USA är frukostar. Vi både på ett litet hotell i Brooklyn, och en av fördelarna med det är att det ingår frukost. Frukosten består av att man får gå ca 200 m till en riktig diner och sen beställa vad man ville ha.


De flesta morgnarna valde jag att börja dagen med pannkakor och bacon, det fanns massor av sirap om man ville ha det på. Men jag provade också bacon och ägg, vilket var alldels för mycket mat eftersom det ingick både stekt potatis och rostat bröd, french toast samt en jätteskål med yoghurt och färsk frukt och müsli. Ska jag vara ärlig var nog yoghurten godast, men det kändes mest amerikanskt att äta pannkakor. Mamma var mest förtjust i french toast med frukt.

Andra kvällen var hela resans höjdpunkt. Jag och mamma gick på Metropolitan Opera och såg Trollflöjten, men innan dess åt vi också på operan.
Det här är nog den lyxigaste restaurangen jag har varit på. Vi valde att ta kvällens special som var en gudomlig risotto med massor av vit tryffel hyvlad över, till det ett glas vitt vin. Även brödet som kom in innan maten var supergott. Vi skulle kanske ha frågat vad kvällen special kostade egentligen, och med tanke på all vit tryffel förstod vi ju att det inte skulle bli billigt, men ändå blev vi något överraskade när notan slutade på $250. Yikes. För den som vill äta där så blir man bara insläppt med biljett till föreställningen, vi fick plats utan att boka i förväg men för större sällskap är det nog bra att göra det. Menyn i övrigt låg på ca $35-50 för en varmrätt och ca $20 för ett glas vin. Någon gång i livet ska man äta riktigt lyxigt och betala en dyr nota, och det här var kvällen för mig. Mer om besöket på Metropolitan går att läsa här.

Dagen efter var en söndag och vi gick, och gick och gick. Vi passerade ett café i Little Italy med massor av italienska bakverk och glass, det blev varisin kula. Mot eftermiddagen var vi i Brooklyn, och jag hade hört talas om Smorgasburg. Varje söndag vår, sommar och höst så dukas det upp en matmarknad med massor av mat från hela världen. Det fanns massor att välja på.

Vi var bara sugna på något litet, men det hade varit fullt möjligt att äta sig mätt och mer därtill. I slutaändan valjde vi en gryta från Puerto Rico, som serverades med friterat matbanan och friterad ansjovis, som vi sköljde ner med någon slags mangodryck. Kycklinggrytan var inte så väldigt speciell i smaken, det var mycket koriander i den, men det var kul att prova matbanan. Den knapriga fisken var snäppet godare. Priserna låg på ca $6-15 för maten och ca $3 för drycken.

När vi var på Smorgasburg var vi egentligen på väg till något helt annat, det var därför vi bara ville ha en aptitretare. Innan vi reste till New York hade jag läst en hel del på bloggen My Bite of the Big Apple för att kunna få lite tips om bra mat och dryck. Jag älskar skaldjur och jag hade läst om Luke's Lobster, som låg under Brooklynbron. Det är ett litet tegelskjul och utan att ha läst bloggen skulle vi nog aldrig ha hittat dit.

Väl där beställde vi varsin Lobster roll, med chips och dricka till vilket gick på $21. 

Sen gick vi ner på en av pirerna och med Manhattan i bakgrunden mumsade vi hummer för glatta livet. Det är den godaste hummer jag har ätit, den fullständigt smälte i munnen. Brödet den låg i var precis lagom rostat och det var bara så perfekt. Visst inte den billigaste snabbmaten, men jag har nog aldrig ätit så färsk och god hummer.

Den här lunchen var ganska sen, så på kvällen var vi inte särskilt hungriga. Mamma hade som ett mål med resan att få sitta på en takbar på Manhattan, och efter att återigen ha läst igenom My bite of the Big Apple så hittade jag ett tips om 230 Fifth, vilket är också är adressen. Det var en takbar som kändes väldigt lagom, jag var lite orolig att det bara skulle vara för lyxigt om man gick på en bar på Manhattan, men det här kändes lagom glamoröst, utan att man kände sig obekväm. Det hjälptes kanske också av att det var lite kyligt, så alla satt i de röda fleecerockarna som lånades ut till gästerna.
Det blev varsin cocktail, jag tog något sur som slutade på -tini och mamma tog en Bellini, och för att få något ätbart delade vi på en uppsättning pinfärska pommes frites och wontons. Utsikten var fantastisk och det kändes magiskt att sitta i mörkret och se lamporna från ena hållet Empire State Building och från andra hållet skyskraporna på södra Manhattan. Drinkarna låg på ca $15 och smårätterna på $7-12.

Måndagen var vår shoppingdag, och på kvällen var vi rejält trötta i fötterna och ville inte behöva gå och leta efter ett matstället. Jag hade sett att vid Union Square, där vi tillbringat en del tid, låg en pub som hette Heartland Brewery, så dit tog vi oss. Det var en pub med rejält pubkäk, alltså mest hamburgare och kött, samt eget sortiment av ölsorter. Jag var bara tvungen att prova deras Smiling Pumpkin Ale, som skulle vara smaksatt med pumpafrön och annat.
Ärligt talat kände jag inte jättemycket pumpasmak, men den var lite sötare än vad jag är van vid. Den var i alla fall väldigt lättdrucken, vilket är mitt omdöme om den mesta amerikanska ölen jag har druckit. Jag provade också en Red Rooster Ale, men den var inte särskilt god. Den smakade mest bränd, så tänk en öl som först är lätt att svälja ner, men sen kommer en bränd eftersmak.
'
Maten på Heartland Brewery var rejäl, eftersom vi var hungriga delade vi på en portion lökringar till förrätt, och den bör man vara minst två för att kunna få ner, det var alldeles för mycket för en person, sen blev det en Steak and Cheese sandwich. Vi avslutade det hela med att dela en Key Lime paj också.
Prisläget låg på ca $15-25 för varmrätter och $5-8 för drycken.

Vår sista kväll i New York var det dags att äta skaldjur igen, och gå på restaurang. Vi gick till Red Lobster vid Times Square. Red Lobster är en kedja, och jag vet att när man läser restaurangtips om New York står det att man ska undvika kedjor eftersom de finns på så många andra ställen också. Men även om det är en kedja så finns ju inte Red Lobster i Sverige, så då tyckte jag att vi kunde gå dit i alla fall. En mycket trevlig sak med Red Lobster är ocskå deras drinkar, och i USA är det helt ok att dricka cocktails som måltidsdryck.
Här är en skaldjurstallrik, och jag drack en underbar Margarita till. På grund av ett litet missförstånd så fick jag både ris och potatis till, eftersom potatisen tydligen räknades som grönsak, och jag hade sagt till om potatis för att vara säker på att få nog med kolhydrater. Mamma som inte bad om potatis fick gröna bönor istället. Vi valde grillade skaldjur, men hummern på Luke's Lobster var faktiskt mycket godare. En skaldkurstallrik kostade $33. På Red Lobster ingår också en förrättssallad samt helt underbara ostbröd till maten, så rejält mätt blir man.

Flyget från New York gick först på kvällen därefter, så vi hade tid för en sista måltid i New York. Vi valde faktiskt att åka tillbaka till Luke's Lobster och den här gången åt vi inte bara hummer. Vi valde att ta en trio där man fick en halv Lobster roll, en halv Shrimp Roll och en halv Crab roll. Krabban var minst lika god som hummern, så jag rekommenderar att ta en sån blandning. Priset var i stort sett detsamma som för bara en Lobster Roll.

Vi avslutade vår matresa med en glass från Brooklyn Ice Cream factory, som också låg vid Brooklyn-bron. Helt färsk glass med hela frukt- och nötbitar i. Vi gjorde misstaget att ta två kulor var, och det var alldeles för mycket. Dessutom tog vi glassen i strut, och glassen smälte så snabbt att det bara var jobbigt att hinna äta. Det finns inga bilder på glassen eftersom vi båda blev genomkladdiga. Så om jag besöker Brooklyn Ice Cream factory igen kommer jag att nöja mig med en kula, samt be om en bägare så att glassen inte rinner ner över händerna. Två kulor glass kostade $6.

En sista sak att säga om matkostnader är att när man läser en meny så är inte det det slutgiltiga priset. Du måste lägga på skatt, som jag aldrig lärde mig exakt vad det var men ca $1-2, och dricks. Även på frukoststället var vi tvungna att dricksa, fast frukosten ingick i priset, och all serveringspersonal räknar med att de ska få en dricks på ca 15-20%, deras löner utgår också från det så de är beroende av dricksen för att få ihop en skälig lön. Jag tycker det är jätteirriterande och det inbegriper en del matematik när det är dags att betala. På Red Lobster hade de dock lagt på en dricks på 18% direkt på notan, vilket kändes bra.











fredag 3 oktober 2014

Earl Grey-muffins

Jag tycker om te, och på senaste tiden har jag börjat tänka mer och mer på hur man kan använda te som smaksättning till annat än varmt vatten.

Det första försöket med te som smaksättning blev muffins med Earl Grey-smak. Jag tog ett vanligt recept på muffins, men såg till att det var ett recept med smält smör/flytande margarin. Jag tog ca en msk Earl Grey, jag har det som lösvikt, mortlade det och sen blandade jag det med smöret medan det smälte.

Jag lät de som smakade gissa smaksättningen, och de trodde på någon form av citrus, i övrigt kunde de inte placera smaken. När jag ss att de var te tyckte de att de doftade mer te än vad de smakade. Smaken var bra, men helt enkelt lite för svag. Nästa gång jag bakar ska jag ta mer te, och också se om jag kan låta det dra längre med det smälta smöret.

Nu hade jag ingen glasyr på, men jag tror att en mild citron/cream cheese-glasyr skulle passa bra.

torsdag 2 oktober 2014

Makroner med kanel och lime

Jag älskar att göra egna makroner. (Jag säger makroner, kan också tänka mig macarons med fransk betoning, men vägrar säga "macaroons" med engelskt uttal.) Jag har hört många säga att det är svårt att göra makroner, men jag håller inte med. Jag använder receptet som finns på baksidan av Risentas mandelmjölspåse. Det jag är noga med är att väga ingredienserna, samt att jag låter dem stå i ugnen i 12 minuter, det står 10-12 minuter i receptet. Då blir de torra och lätta. De är kanske inte de vackraste makroner som skapats, men för mig är smaken viktigast.

För att smaksätta dem tog jag nog närmare tog jag ca 2 tsk malen kanel i själva smeten. Smörkrämen till fyllningen smaksatte jag med limejuice, och så färgade jag den grön.

Jag älskar att göra makroner eftersom det är så kul att prova fram olika smakkombinationer och färgsättningar.